Ett säkert vårtecken är ju att det drar ihop sig till Ishockey-VM. Så sker även i år.

Min hustru kan klaga på mig för att hon tycker att jag ibland häcklar och förlöjligar ishockey. Och det stämmer väl att jag gör. Men min avsikt är absolut inte att såra någon ishockeysupporter. Tro inte det. Jag respekterar alla sporter. Och jag respekterar alla sporternas utövare. Till och med de som spelar långgolf.

Det fanns en tid då jag någorlunda följde med i andra sporter. Tennis, pingis, längdskidor, bandy, handboll, ishockey och andra. Men en efter en har de tynat bort för mig.
Tennisen har blivit en tråkig kraftsport. Pingisens nya poängräkning är banal. Masstarten i längskidorna är ett hån. Handboll var jag aldrig riktigt intresserad av. Och Ishockeyn har gjort allt i sin makt för att skrämma bort mig.

Jag tycker ärligt och uppriktigt synd om alla hockeysupportrar. Det började redan på 80-talet när elitserien började spela 800 omgångar innan slutspelet kom. Ett slutspel där nästan alla lag ändå var med. Och sen började de arrangera 19 landslagsturneringar årligen, med lustiga namn. Turneringarna är så många att nästan samtliga elitseriespelare garanteras en plats i Tre Kronor under året. Och sen när VM kommer tackar de bästa spelarna nej och ännu fler nya okända namn dyker upp.

Makthavarna inom hockeyn har de senaste 30 åren konstant bitit sig själva i svansen i sin iver att ???? Ja, vad?
För jag förstår faktiskt inte vad de är ute efter. För de kan ju inte på allvar haft som mål att totalt flytta hockeyn ur sportvärlden och in i nöjesbranchen.

Och fotbollen då? Går den fri från kommersialiseringen? Skojar du?
Jag har många och långa åsikter, och klagomål om fotbollens makthavare. Men de har inte lyckats ta ifrån mig mitt intresse. De har lyckats göra mig förbannad.
Men vissa förslag och vissa redan beslutade förändringar gör mig rädd. Som att sprida ut EM på ett stort antal länder, samtidigt som hälften av Europas landslag kommer att delta. Det är ett felbeslut enligt mig.
Kalla mig gärna konservativ. Men formatet med ett VM och ett EM var fjärde år där ett begränsat antal länder deltar har varit och är perfekt. “Less is more” är ett uttryck som ingen i hockeyvärlden någonsin har hört. Och jag bävar för att det uttrycket är på väg att försvinna ur FIFAs och UEFAs medvetande. Tendenserna finns.

Men. I så fall kopplar jag bort världsfotbollen helt och lägger hela mitt fokus på pojkar och flickor som bara vill ha roligt. Så de så