Jag läste, i dagarna, i vår lokaltidning att ett bollgeni från Telefonplan är inbjuden att träna hos Milan denna vår. Tio år är han.
Jag vet mycket väl vem grabben i fråga är. Och ja, han har väldigt mycket boll i sig. Och han verkar otroligt motiverad. Han, och hans farsa, syns ofta på Västberga IP. Trots att han tränar och spelar ofta med sitt lag BP.
Jag kan bara gratulera och önska honom allt väl. Han har ett riktigt spännande äventyr att se fram emot.

Men kan man verkligen se på en tioåring att han kommer bli en stjärna som vuxen?
Ähh. NEJ.
—All forskning visar att det kan man inte.
Tror Milan att de besitter den förmågan?
Ähh. NEJ.
—De känner mycket väl till all forskning.
Gör Milan det för att vara “snälla”?
Ähh. NEJ.
—De har ett internationellt varumärke som de måste odla.

De har på 2000-talet hamnat klart efter de stora klubbarna från Spanien och England. Och nu har de en plan att komma ikapp. Marknadsmässigt. Sportsligt har de säkert en plan också.
Därför anordnar de träningscamps runt om i världen. För smågrabbar. Och lockar med att de bästa kan få komma till Milano och träna.
Dyrt? Inte om de tar marknadsandelar.
Det är inget konstigt. Så fungerar den internationella fotbolls-nöjes-industrin. Precis som Disney, som reser jorden runt med en reklamshow, Disney-on-ice, där de får folk att betala fär att se reklam. (Jävligt bra genomförd reklam, ska sägas)

Fotbollens innersta väsen består av så mycket. En stor och viktig del är drömmen om framgång.
Och grabben, från Telefonplan, som ska åka till Milano kommer i år att ta ett första litet steg mot framgång. Tack vare Milans omsorg om sitt varumärke. Men det förtar inte, faktumet, att han är otroligt duktig.