Samma sak sker varje år.
Intresset för de stora ligorna och cuperna faller rejält på våren.
Förklaringen är tvådelad.

Vår egna liga, Allsvenskan drar igång. En förtalad liga som förtjänar mer uppmärksamhet, mer intresse och mer kärlek än vad den i nuläget får.
Malmö FF’s spel i CL visar att Allsvenskan är på gång. Publiken är en av de bästa i Europa. Arenorna håller bra klass. Spelet är lagom långsamt och korvbrödet på Nya Söderstadion är oätligt.
Allsvenskan är den enda högstaligan vi har. Många fotbollsintresserade vänner bryr sig inte det minsta om den, bara för att den “suger”. Konstig inställning tycker jag. Som om man bara skulle heja på det bästa laget. För de är ju bäst.
Precis som jag älskar mina nära och kära, med alla deras fel och brister, så älskar jag Allsvenskan.

Den andra förklaringen, för mitt fallande intresse, är förutsigbarheten I Europa. I England vinner någon av de stora, rika klubbarna. I Frankrike vinner den rikaste klubben. I Tyskland likaså. I Spanien vinner någon av de två stora klubbarna. I Italien vinner Juventus. Osv. Gäsp.

Jag hejar alltid på laget som är “underdog”. Sportsligt eller ekonomiskt. Jag jublar när “jättarna” får pisk och får lämna CL tidigare än vad varumärket kräver. Men i kvartsfinalerna är alla överaskningar utslagna. Och då dalar intresset. Då blir en match mellan Kalmar FF och Halmstad BK mer intressant än giganternas kamp.

För att inte tala om F15, F16 och F17-18-serierna här i Stockholm. Dom är jävligt intressanta.
Så de så.